– Här i Skåne är folk ganska lugna av sig tycker jag, när man pratar om det här med flytta eller inte när man blir gammal säger många ”ja, ja, det löser sig”. Och egentligen är det ju faktiskt bara hälsan som avgör. Har man inte hälsan blir det ju ett helt annat läge, säger Margareta.

Stor förändring

För ett år sedan gick hennes man Bosse bort i KOL. Förutom sorgen har Margareta tampats med flera praktiska bestyr.
– Egentligen var jag ju förberedd på att det skulle hända, men det går ändå inte att tänka sig in i det i förväg. Jag sköt allting framför mig, det var en så stor förändring att bli ensam. Mina barn och barnbarn bor 60 mil härifrån, och alla sa ”nu ska du väl flytta närmare dem?” Men nej, varför skulle jag göra det? De kanske byter jobb eller flyttar, och då bor jag på en plats där jag inte har mina vänner eller mitt nätverk.

I och med att jag bor kvar i huset finns plats för barnen när de hälsar på

Litet lån

Bosse och Margareta hade ett lån på huset på 284 000. Idag är huset värt mellan tre och fyra miljoner, men ändå tyckte inte banken att Margareta skulle kunna stå på lånet ensam. Enligt deras beräkningar, som byggde på att hon måste kunna betala en eventuell framtida ränta på sju procent, skulle hon inte ha råd att bo kvar ensam, med sin pension.

Små omkostnader

– Och ändå har jag ju bevisligen kunnat betala för allt under den här tiden, säger Margareta. Det lär ju dröja innan räntan går upp till sju procent, om den gör det. Dessutom lever jag på mindre pengar än de räknar med, jag är inte en sån som köper en massa färdiglagad mat eller äter ute. Jag har inte så stora omkostnader.

Billigt boende

Ur ett ekonomiskt perspektiv finns ingen anledning för Margareta att flytta till en lägenhet. Efter många år i huset bor hon billigt.
– Skulle jag vilja köpa en bostadsrätt istället skulle det bli så mycket i reavinstskatt när jag säljer huset, att pengarna inte skulle räcka. Och några nya lån får jag ju inte.

Ville ha sin del

Det är den så kallade inlåsningseffekten som många äldre fastnar i. Har man köpt ett hus för länge sedan, som stigit mycket i värde, blir reavinstskatten väldigt hög, och det blir dyrare att flytta än att stanna kvar.
I Margaretas fall fanns ytterligare en dimension som krånglade till det hela. Bosse hade flera barn sedan tidigare, och några av dem dök upp på bouppteckningen och ville ha sin del av huset.

Sönerna delägare

– Det har blivit så krångligt allting, det är faktiskt inte riktigt färdigt än det här med bouppteckningen. Men jag tror vi närmar oss en lösning i alla fall. Särkullbarnen ska få sin del nu och sedan går mina två söner in som delägare i huset, vilket gör att jag får råd att bo kvar. Jag har varit orolig att de skulle göra det här bara för min skull, men vi har pratat om det flera gånger och de har ett eget intresse av att ha kvar huset de växte upp i. Och sätter de in en del av sina sparmedel här, får de en betydligt bättre ränta än om de hade pengarna på banken.

Bra för alla

Margareta känner sig hoppfull nu, men då, när Bosse dött och allt var kaos med bouppteckning, banklån och annat, kände hon sig förtvivlad. Inte precis vad hon behövde mitt i sorgeprocessen.
– Hade inte barnen funnits hade jag nog sett på det här på ett annat sätt. Jag kan mycket väl flytta på mig, men nu när de också gärna ville ha kvar huset blev det här en bra lösning för oss alla. De bor långt ifrån mig och har egna familjer, men i och med att jag bor kvar i huset finns ju också plats för dem när de kommer och hälsar på.

Annica Carlsson Bergdahl och Elisabeth Ohlson Wallin har tillsammans med Hälsinglands museum skapat en vandringsutställning om äldre, som heter Årsrika. Syftet är att vidga synen på hur det är att åldras. Att det är så mycket mer än krämpor, det är också rikedom – på såväl visdom som erfarenhet, och inte minst livsglädje.
– Helt plötsligt har jag fått en massa förebilder! Herregud, vilka resurser och vilken erfarenhet dessa människor sitter på, säger Annica Carlsson Bergdahl.
Tillsammans med fotograf Elisabeth Ohlson Wallin har hon träffat arton personer mellan 78 och 95 år, allt ifrån musiker och snickare till en Nobelpristagare.
– Vi vet ju alla om att ålderdomen är förknippad med negativa saker som krämpor och hörselnedsättning. Men det inte alla känner till är allt det positiva. Det här lugnet som många har, en ökad tolerans. Man släpper på prestigen, småsaker är inte så viktigt längre. Man får ett annat perspektiv på livet, säger Annica.

Jag är ofta glad. Ibland funderar jag: Det kanske irriterar folk om jag är för glad?

Marianne Pipping Ekström, 82 år

Älskar att vinterbada, handleder studenter på universitetet och är med i bokcirklar.

”Jag vill inte bara sitta hemma och lösa sudoko eller sticka vantar.
Jag är energisk och tänker inte sluta vara igång. Jag jobbar, är med i bokcirkel, vinterbadar, har abonnemang på operan och konserthuset.
Vi ska leva upp till de fördomsbilder av äldre som ofta förmedlas i media. Vi ska
vara gnälliga, ömtåliga och oja oss över våra krämpor. Men mitt sätt att vara kanske är det normala när en är gammal.”

Jag tänker fortfarande framåt. Man måste ha en vision, en dröm, ända till graven.

Arvid Carlsson, 93 år

Började forska redan under tiden han läste medicin och är fortfarande verksam som forskare. År 2000 fick han Nobelpriset i medicin.

”Jag har hela mitt liv haft önskan om att lösa problem. Nyfikenheten är fortfarande en drivkraft. Jag arbetar vidare med min forskning och har laboratorium hemma. Däremot måste jag numera vila betydligt oftare.
Jag älskar att lyssna på musik. Jag försjunker i en stämning då allt lättar och känns bra. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn ger oerhört mycket. Bara att titta på dem, vad de gör, vad de säger. Och att få dela allt detta med min fru. Vår yngste son dog i hjärntumör 51 år gammal. En fruktansvärd sorg. Jag trodde inte jag kunde gråta så. Nu är jag väldigt medveten om hur lite tid jag har kvar, därför måste samtal leda någonstans.”

Vi är väldigt olika. Iris är allvarligare och lite bekymrad. Jag är mer stollig.

Iris Persson, 88 år

Är intellektuellt nyfiken, är med i samma bokklubb sedan 20 år och åker på Gunvors kurser på Visingsö.

”Gunvor är världens mest underhållande människa. Hennes humor går rakt in i mig. Jag kan nästan skratta ihjäl mig åt hennes upptåg.
Jag är en lyssnare och håller mig i bakgrunden. Gunvor är en underhållare.
Men också klok och den enda människan jag är helt öppen med. Vi kompletterar varandra.”

Gunvor Ronnheden, 86 år

Älskar barn, har ett pågående bokprojekt: ”Flickan som inte vill sluta skolan”. Leder sommarkurser på Visingsö.

”Jag kan ringa när som helst till Iris, vi har nästan daglig kontakt. När jag tittade på kungadopet, denna fruktansvärda tillställning då jag är republikan, var jag tvungen att ringa och prata med Iris om prinsessan Sofias mammas klänning. Vi kan vara riktigt elaka när vi kommenterar folk. Iris lyssnar. Det är väldigt bra att ha någon som lyssnar på en.”

Det är klart en har krämpor. När jag får ont jämrar jag mig lite och så är det bara att ta nya tag.

Sten Carlsson, 83 år

Började som springpojke, utbildade sig till snickare, blev arbetsledare och köpte egen firma. Han snickrar och fixar mycket med sina två hus.

”Jag vaknar vid sex. Tänk vad skönt att jag kom upp idag också, tänker jag och kokar kaffe och ger hustrun på sängen. Äter frukost, tittar ut över Vättern och spanar om det är några fiskare på sjön. Jag och Ludde går morgonrundan.
Kvart i nio fikar jag på min gamla firma. Jag slutade tvärt när jag sålde för sju år sedan. Saknaden kom efter en tid.
Jag hälsar på gamla vänner på hemmet. Först då inser jag hur gammal jag är.
Jag vill leva till 100 år. Det vore väldigt roligt att få följa barnbarnen.
Jag har påse på magen och det funkar jäkligt bra. Det är många som blir ängsliga som ska få det. På kvällen tittar jag och hustrun gärna på Glamour. En måste ta lätt på livet.”

RESFAKTA
Datum: 18-25 oktober.
Resan: Direktflyg Arlanda-Peking med Air China.
Pris för medlemmar i SPF Seniorerna: 13 600 kr per person med del i dubbelrum.
Pris för ickemedlemmar: 14 600 kr.

I PRISET INGÅR
• Flyg med Air China i ekonomiklass inkl skatter och avgifter.
• Övernattning 6 nätter i dubbelrum på mellanklasshotell inkl frukostbuffé
• Samtliga transporter till/från flygplats och till sevärdheter enligt program.
• Fullständigt program inklusive inträden till sevärdheter.
• Egen svensktalande färdledare under hela vistelsen samt medföljande representant från Lotus Travel.
• Nio måltider enligt program (5 luncher och 4 middagar inkl. måltidsdryck)
• Dricks till guide och chaufför.
• Turistvisum till Kina för svenska medborgare.
• Informationsskriften ’’Lotus Lilla Blå’’.

TILLÄGG
Enkelrumstillägg: 1 750 kr/person.
Tillvalspaket: Akrobatikshow och BBQ-middag, 350kr/person. Bokas och betalas senast 30 dagar före avresa.

Ur programmet

* Vi besöker Den förbjudna staden, Himmelska fridens torg, åker cykeltaxi i hutongområdet och gör hembesök hos en kinesisk familj som bjuder på te.
* Övriga utfärder går bland annat till Sommarpalatset, Himmelens tempel och Lamatemplet.
* I en kinesisk park upplever vi morgongymnastik och testar Taiji.
* Chans att fynda fina pärlor i en pärlaffär och siden i en sidenaffär.
* Matlagningskurs där vi lär oss laga dumplings.
* Besök på dagcenter för seniorer där pensionärer berättar om hur de tillbringar sina dagar.
* Promenad på Kinesiska muren, därefter fotmassage.
* Avslutningsmiddag med Pekinganka.

Boka

Boka direkt hos Lotustravel eller ring 08-545 188 40
Uppge kod SENIOREN för rabatt.

Dagsprogram:

Dag 1 – 18 oktober
Avresa med Air Chinas direktflyg till Peking. Middag, förfriskningar och frukost serveras ombord.

Dag 2 – 19 oktober
Vi anländer på förmiddagen, lokal tid och möts på flygplatsen av vår egen svensktalande guide som är med oss under hela veckan. För att komma in i den lokala tiden så kör vi igång med vårt program direkt. Först på tur är ett besök vid det vackra Sommarpalatset där vi promenerar längs med Kunmingsjöns strand samt ser Långa gångens fina målningar. Vi äter vår första kinesiska lunch och checkar sedan in på hotellet där vi får lite tid för vila och uppackning innan vi samlas för gemensam välkomstmiddag på kvällen.
Lunch och middag ingår.

Dag 3 – 20 oktober
Idag börjar vi med att besöka världens största kejsarpalats, Den förbjudna staden. Här inne levde kejsarna helt isolerade från omvärlden ända fram till 1911. Intill palatset ser vi det enorma torget Himmelska fridens torg, där många av landets lyckligaste men även mest tragiska händelser ägt rum. Vi äter lunch och beger oss sedan in i Pekings gamla charmiga hutongområden där vi kommer vardagslivet nära inpå från våra cykeltaxis. Vi får en trevlig inblick av livet i Kina då vi gör ett hembesök hos en kinesisk familj där vi bjuds på en kopp te.
På kvällen äter vi gemensam middag.
Lunch och middag ingår.

Dag 4 – 21 oktober
Tidigt på morgonen beger vi oss till en av Pekings parker där stadens pensionärer sjunger och dansar och tränar in den nya dagen med klassisk morgongymnastik. Vi får själva testa den kinesiska rörelsekonsten Taiji. Vi fortsätter sedan till Himmelens tempel som anses vara en av Kinas vackraste byggnader med sitt blåglaserade tak. Kina har länge varit världens största producent av sötvattenspärlor och i en pärlaffär får vi en introduktion i hur framställningen går till samt får se vackra pärlor i otaliga former och färger.
Vi får sedan testa våra kunskaper i kinesisk matlagning under en kurs där vi, tillsammans med en professionell kock, själva tillagar de smaskiga degknytena dumplings som också utgör dagens lunch.
På eftermiddagen strosar vi runt i det trevliga området Nanluoguxiang där gatorna är kantade av roliga affärer som säljer allt från hantverk och konst till det absolut trendigaste modet. En spännande mix av gammalt och nytt. Kvällen är programfri för middag på egen hand. Vår guide tipsar gärna om trevliga matställen.
Lunch ingår.
(De som önskar kan boka ett tillvalspaket för kvällen: En fartfylld och halsbrytande akrobatikshow samt en härlig BBQ-middag.)

Dag 5 – 22 oktober
På förmiddagen besöker vi ett dagcenter för seniorer där vi gör en rundvandring. Vi får möta Pekings pensionärer och se och höra hur de tillbringar sina dagar. Vi kommer även att utöva en aktivitet tillsammans. Besöket avslutas med gemensam lunch.
För 5000 år sedan började man framställa siden i Kina och i en sidenaffär får vi lära oss hur framställningen går till samt fynda bland de vackra tygerna.
Vi gör sedan ett besök till Lamatemplet som är det finaste tibetansk-buddhistiska templet utanför Tibet. Vi återväder sedan till hotellet för lite vila innan vi på kvällen samlas för middag tillsammans.
Lunch och middag ingår.

Dag 6 – 23 oktober
Att promenera på Kinesiska muren är en upplevelse att minnas för resten av livet. Vi besöker en av de vackraste delarna vid Mutianyu. Den ligger vid bergen norr om Peking och vägen dit går genom vacker landsbygd och mysiga byar. Vi åker linbana den sista biten och belönas med en fantastisk utsikt. Vi får höra om murens spännande historia samt givetvis promenera på muren i egen takt. Vi äter lunch och fortsätter sedan tillbaka till Peking för en välbehövlig fotmassage. Resten av dagen och kvällen är programfri för middag på egen hand. Vår guide tipsar gärna om trevliga matställen.
Lunch ingår.

Dag 7 – 24 oktober
Programfri dag för egna aktiviteter. Kanske kompletterar du den sista shoppingen eller bara strosar runt på stan och i de fina parkerna. Vår guide finns tillgänglig och kan komma med förslag på aktiviteter.
På kvällen samlas vi för gemensam avslutningsmiddag och vad passar då bättre än den delikata Pekingankan?
Middag ingår.

Dag 8 – 5 januari
Transfer till flygplatsen för hemresa mot Arlanda. Vi landar samma dag på eftermiddagen, lokal tid.

Boka här

Boka direkt hos Lotustravel eller ring 08-545 188 40
Uppge kod SENIOREN för rabatt.

Det är full fart i köket i Bjursnäs bygdegård några mil söder om Kalmar när herrarna i Matakademien har sammanträde. På några timmar ska de fixa en trerättersmiddag, där allt görs från grunden. Det bankas och hackas och skalas och mosas och vispas och steks och gräddas, och mitt bland alla matlagande herrar går ”magister” Lauri Nilsson och ger ett råd här och ett handtag där och har läget helt under kontroll.
– Gör bara som jag säger så blir det bra.

Bankar, steker, strimlar, vispar

Acke Andersson bankar schnitzel som om han aldrig gjort något annat, Torsten Lideen råsteker potatis, Anders Henemo strimlar tomater och Nils-Eric Andersson vispar äggvitor. Herrarna är indelade i tre olika grupper, för förrätt, varmrätt och dessert. Dessertmakarna bakar också.
Acke som är 81 är äldst av herrarna, tror han. Han har varit med från början, i 20 år. De yngsta är bara 66 och har precis börjat.
– Det är en förmån att få vara med här. Det är inspirerande. Jag är ingen fena, tidigare har jag hållit mig långt från spisen, säger Sten Arvidsson som är en av nykomlingarna.

Jag är ingen fena, tidigare har jag hållit mig långt från spisen Sten Arvidsson

Lär sig nytt

– Första gången jag var här var jag nervös och tänkte att det blir ingen mat före halv tre. Vi satt och fikade till kvart över tio. Men tio i tolv var allt färdigt, allt på en gång, säger Thomas Henningsson.
Sven-Ivar Norberg mosar avokado till förrätten, och säger att han är en jäkel på att laga mat. Baka gillar han också. Bredvid står Anders Henemo och finstrimlar tomater som ska blandas med avokado.
– Man lär sig nytt, det är roligt med gemenskapen och de är trevliga tillställningar. Vi har julfest och grillfest och gåsmiddag. Det sociala är viktigt!

Vi har roligt

Thomas Bergström håller med:
– Vi har roligt, och man får inspiration som man kan ta med hem.
En nackdel finns dock, menar Anders:
– Det är att vi bara träffas var fjortonde dag …
Lauri går förbi och tittar på arbetet och säger att de inte behöver hacka alla räkorna. Några ska sparas och läggas i botten på formen.

Gemenskapen är bäst

Jan Pettersson ingår i varmrättsgruppen och hackar purjolök med schwung. Han har varit med i Matakademien i åtta år.
– Det bästa är gemenskapen. Jag lagar väldigt mycket mat, jag gillar inte att städa. Jag har alltid lagat mat. Det var min mor som lärde mig, jag fick börja med att sätta på potatisen och sen avancerade jag. Mest lagar jag husmanskost.
Johnny Flymgård strimlar potatis. Han har varit med i tre år.
– Jag bor ensam, så jag måste laga mat.

Slitgöra

Till köttet och potatisen ska det också vara persiljesmör och citron.
– Vi har ingen sås, men citron är gott till allt kött, tycker jag, säger Lauri.
Kenneth Herder är djupt koncentrerad när han rengör 30 små formar som ska användas till Madeleinekakorna. Slitgöra, säger han, och fortsätter putsa. Han berättar om mandelmusslorna som gjorde succé på julbordet.
– Damerna var fantastiskt nöjda. Hemligheten var att vi rationaliserade baket och köpte färdigkrossade mandlar. Det var lite större bitar och blev krispigt och gott.

Samvaron är viktig, man lär känna många Kenneth Herder

Träffa andra

Han lagar en del mat hemma, säger han, och bakar också.
– Men grejen är att träffa andra killar i bygden. Samvaron är viktig, man lär känna många.
Den här dagen ingår Kenneth i dessertgruppen tillsammans med bland andra Nils-Eric Andersson, som har lite försprång.
– Jag är gammal bagare i grunden, och sen blev jag byggjobbare.

Måste ju överleva

Stig Eriksson har varit med länge i matlagningsakademien.
– Jag blev änkeman och man måste ju överleva. På tio år hinner man lära sig många maträtter. Om det är svårt? Nja, det gäller att ha ingredienserna. Här behöver man inte tänka på det. Om jag är bra på att laga mat? Nej, det vill jag inte påstå.
Lars-Erik Fransén tycker att det är lika viktigt att träffas och prata som att äta en god middag. Han gillar att baka.
– Här blir det mest småkakor, hemma bakar jag gärna vetebröd.

Drev restaurang

Lauri Nilsson har haft hand om Matlagningsakademien i tre år. Han började på kockskolan i Helsingborg 1956, och har alltså varit verksam i restaurangbranschen i 60 år.
– Jag hade restaurang i Båstad och jobbade alldeles för mycket. Det var ett slit, så jag var tvungen att lägga av. Jag blev lärare på kockskolan i Västervik, och sen träffade jag Margareta som hade restaurang i Kalmar och så blev jag både lärare och hjälpte henne. Vi drev restaurangen på Kalmar slott i många år.

Vi har gjort kåldolmar och kålpudding, stoppat vildsvinskorv och gjort svartsoppa Lauri Nilsson

Meny efter årstid

Det är Lauri som gör menyerna.
– Det är mycket husmanskost, vi har gjort kåldolmar och kålpudding, stoppat vildsvinskorv och gjort svartsoppa. Menyn avgörs av årstiderna. Men det är inte bara husmanskost, nästa gång ska vi laga mat med asiatisk influens.
Han tycker också att det är viktigt att berätta om bakgrunden till olika maträtter.
– Har en maträtt ett egennamn får man inte drittla med den. Jag har sett avarter som djupfryst Wallenbergare. Det går inte att frysa Wallenbergare, den ska göras på grädde och äggula. Sådant kan man ta upp och diskutera.

Rulltårta och majsknäcke

Dagens övningar börjar med att Lauri Nilsson berättar lite om maten. Deltagarna får lära sig att Peach Melba är en klassisk dessert, skapad 1892 eller 1893 av den franske kocken Auguste Escoffier på Savoy Hotel i London till den australiensiska sopranen Nellie Melbas ära. Den består av persika och hallonsås på vaniljglass. Lauri tycker att det är bra med en bit rulltårta i botten så att desserten inte glider omkring, så dessertgruppen får göra rulltårta också, samt majsknäcke och Madeleinekakor.
Han delar in herrarna i grupper, och så börjar dagens pass i köket. Efter ett par timmar börjar allt bli klart. Varmrätten läggs upp snyggt, med små fina morötter och broccoli bredvid köttet och potatisen. Lauri kollar de sista detaljerna, som at det finns vatten i karafferna och att kaffet är på gång. Sen är det dags att äta.

Blandad bakgrund

Herrarna bor alla i Södermöre, lite söder om Kalmar. Några är djupt rotade i bygden, som Åke Eskilsson, som kan följa sina rötter tillbaka till 1500-talet. Hans anfäder var med och betalade Älvsborgs lösen. Andra är relativt nyinflyttade, som stockholmaren Kenneth Herder som med hustrun flyttade till sommarstugan i Voxtorp när han gick i pension.
Yrkesbakgrunderna är skiftande, här finns lantbrukare och poliser, en kakelugnsmakare, en länsarbetsdirektör och en konditor.
Akademiledamöterna träffas varannan vecka. På våren är det stor vårfest med trerätters supé och dans. Då brukar det komma upp till 150 gäster, som alla ska ha varm mat. På hösten är det gåsmiddag med svartsoppa, och framåt jul lagas ett traditionellt julbord.

Text: Karin Asmundsson
Foto: Kristina Wirén

RECEPTEN FINNER DU HÄR:

Deltagarna möttes av en välkomstdrink när de kom ombord på Cinderella. Morgondagens föreläsare presenterades av konferenciern Annika Hagström. Efter det fick alla deltagare tillgång till sina hytter och kunde ta en vända dit innan det var dags att avnjuta en god trerättersmiddag med havsutsikt, alltmedan fartyget långsamt gled genom Stockholms skärgård och ut på öppet hav.

Vissa föds glada

Efter en – förhoppningsvis – god natts sömn, var det så dags för en heldag med ett fullmatat program, fullt av inspiration och peppande föreläsningar.
Först ut var ”vår egen husläkare”, Magnus Eriksson. Han inledde med att tala om att vissa föds lite gladare än andra, och att det inte är så mycket att göra åt det. När Magnus själv var liten sa hans mamma: ”Du ska inte tro att du är något, du föddes bara med ett gott humör.”
– Menar du att det är så orättvist, att vissa föds glada och andra mer sorgsna? undrade Annika Hagström, och såg lite förskräckt ut.
– Ja, jag tror det, sa Magnus. Men dysterkvistarna har mycket att tillföra de också, lade han till.

Karamellburkar

Hans stora människokärlek genomsyrade det mesta han berättade, hur han under alla sina år som distriktsläkare älskat att gå hem till äldre kvinnor och bli bjuden på karameller ur en burk.
– Det kändes som att jag var hemma hos min mormor eller farmor. Män har inte karamellburkar på samma sätt, de har inte det.
Han sa sig också haft en väldig tur i livet, eftersom han fått ett yrke som ”passade honom som handen i handsken”.
Avslutningsvis slog Magnus ett slag för att man ska vara stolt över sin ålder, glad att vara gammal, och inte försöka göra sig yngre än man är.
– Vi är lika vitala som yngre, även om vi inte springer lika fort.

Bestämde sig att skriva bestseller

Efter Magnus var det dags för ”virvelvinden” Catharina Ingelman Sundberg, som skrivit böckerna om Pensionärsligan, de som stjäl pengar från rika för att ge till fattiga pensionärer. Hennes peppande föreläsning beskrev hur allt, eller i alla fall väldigt mycket, är möjligt om man bara ger sig den på det.
Catharina beskrev hur hon tidigare levde på 7000 i månaden, hade skrivit flera böcker men ingen som blivit någon pengasuccé.
-Så jag bestämde mig för att skriva en bestseller. Och så gjorde jag det!

Bättre i fängelse

Böckerna om Pensionärsligan fick hon idén till då hon under tio års tid besökte sin moster på ett äldreboende i Siljansnäs i Dalarna. Under årens gång såg hon hur de äldre fick det sämre och sämre, och fick idén att skriva en berättelse om ett gäng pensionärer som ger sig den på att hamna i fängelse, eftersom de får det bättre där än på äldreboendet.

För höga krav

Efter en kaffepaus och bensträckare var Seniorens expert på sex och samlevnad, Malena Ivarsson, på plats. Annika Hagström undrade vilka de vanligaste frågorna hon får av läsarna är, och Malena räknade in dem i tre olika kategorier: ”Jag vill ha en ny partner”, ”Vad finns det för hjälpmedel?” och ”Nu borde vi ju ha tid för varandra”.
Vidare pratade Malena om hur vi idag ofta har alldeles för höga krav på våra relationer.
-Relationerna belastas av alla lyckokrav. Vi har så mycket föreställningar idag om vad en relation ska uppfylla, och lägger för stora krav på relationen som är som en liten planta som behöver vatten och omvårdnad, sa Malena.

”Sexfulness”

Hon tycker också att uttrycket ”ha sex” är tråkigt, och försöker istället lansera begreppet ”sexfulness”, som omfattar närhet, tid, lugn och ro. Som att bara ligga bredvid varandra, lyssna, känna, ta sig tid. Framförallt vara helt närvarande.
Malena utlyste även en tävling med fina priser. Den eller de som kom med det bästa relationstipset skulle få prispåsen. Det blev Christina och Ulf Ericsson som kammade hem det, genom sin fiffiga lösning med löpande ”ettårs-kontrakt”. Varje år i november sätter de sig ner och går igenom hur relationen fungerar, vad som är bra och vad som behöver förbättras.
-Och så gör vi något roligt på utvärderingsdagarna, det ska inte kännas som något tråkigt eller betungande förstås, sa Christina.

Gör nåt roligt

Seniorens privatekonomiska expert Ylva Yngvesson försökte lätta upp ämnet ekonomi lite grand. Många säger sig känna ”panik” inför sin egen ekonomi, men Ylva betonade vikten av att helt enkelt sätta sig ner och beta av det man måste göra, som att boka tid med en jurist, se över försäkringarna och sparpengarna.
-Man ska vara rädd om pengarna, men också se till att göra något roligt för dem, sa Ylva.

Inga tråkiga böcker

Efter en välbehövlig lunch bjöds vi på mängder av spännande boktips av Ingalill Mosander (se lista härintill), som sa sig precis som Magnus, ha fått ett jobb som passar henne som handen i handsken.
-Jag får läsa böcker och jag får betalt för det!
Hon slog också fast att livet är för kort för tråkiga böcker. Känner man att man inte gillar en bok behöver man inte, eller SKA man inte, plåga sig igenom den. Det finns så många andra som väntar på att bli lästa.

Skottlandsresa

Avslutningsvis bjöd Christina Wallbom från Reseskaparna på spännande restips, allt från salsa på Kuba till vin- och vandringsresor. Hon fick också den stora glädjen att dela ut första priset i en tipsrunda som alla kunde delta i under dagen. Första pris var en resa till Skottland, inte illa alls.

Text och foto: Ulrika Palmcrantz

Påsksillen behöver nubbe Special som är kul att krydda själv. Eller köp den mycket goda nyheten 86648 Lundasnaps, som också smakar perfekt till desserten i fruktig stil. Laxen behöver öl eller vitt vin beroende på om den är rökt, kokt, ugnsbakad eller grillad. Lammet behöver rött vin av olika kraft om det är kokt lamm i dillsås, stekt eller grillat. Glad påsk!

TILL SILLEN

Egen Nubbe!
139-02 Brännvin Special 30 procent, 35 cl för 99 kr. Ren, klar, diskret som lever upp då du kryddar upp den själv med din smakfantasi! Använd till exempel citron, citronmeliss, dillfrön, hallon, björnbär, ingefära, pepparrot. Köp frysta bär, tina och blanda.

ÖL
1390 Wisby Påsköl, 6 procent, Gotlands Bryggeri, 20:40 kr. Mörk, maltig smak i bayersk Märtzenstil, underjäst, inslag av tydlig aromahumle, lite sötma och torkad frukt.
1909 Nils Oscar Alkoholfri 0,4 procent, Pale Ale, 15,90 kr. Fyllig, maltig. Bra beska från Cascade- och Amarillohumle.

LAX

5899 Riesling »Sauvage« från toppläget Rheingau, Tyskland 116 kr. Torr, frisk, med generösa »vilda« citrusfrukter, mineral, persika, gröna äpplen.
5822 Eins-Zwei-Dry!, 2015, Rheingau, Tyskland 100 kr. Ett bra, friskt humorvin som här räknas till »torrt« och passar till olika fisk och skaldjursrätter. Står det »spätlese« – sent skördat på tyska etiketten – är vinet sötare med mer plattfotad smak som passar sämre till havets frukter.

LAMM

16394 Stoneleigh, 2015, Pinot Noir, Nya Zeeland, 120 kr. Kokt lamm i dillsås? Pinot Noir ger en sammetsmjuk stil med inslag av plommontoner, körsbär och liten vaniljton.
2560 Periquita Reserva 2014, Setúbal, Portugal. Grillat eller ugnsbakat lamm? Då behövs mer muskler under korken. Generös, kraftfull med fylliga mörka bär och rostade fat. Finns även i 3-liters box för 253 kronor till den stora festen.

DESSERT

86648 Lundasnaps 35 procent, 50 cl, 201 kr från beställningsortimentet. Skapad av Årets bästa bartender Fredrik Lundegård med örter och kryddor från en gammal örtagård i Skåne. Doft och smak från fläder, humle och havtorn. Det ger en fruktigt havtornbärig smak som passar till en bärig dessert. »Som citronsorbet med italiensk maräng och lakritskräm«, enligt vinnarbartendern Lundegård.

Vi minns honom från filmer som En officer och gentleman, Pretty woman och American Gigolo. Hunken från Hollywood med en blick som knappast någon kunde vara likgiltig inför.
I år fyller han 68, och håret har blivit i det närmaste vitt. Men stjärnglansstatusen har han kvar, Richard Gere, det märktes inte minst när han besökte Berlins filmfestival för att prata om sin nya film, The Dinner, som har premiär i USA i maj. Pressuppbådet var stort och kamerorna smattrade frenetiskt så fort han visade sig.

Engagerad i Tibet

Men trots att han har en stjärnstatus som är få förunnat, trivs han kanske allra bäst i rollen som goodwillambassadör för Tibet. Sedan många år tillbaka är han hängiven buddhist, med ett nära samarbete med Dalai Lama. Genom sin stiftelse The Gere Foundation, stöder han många humanitära engagemang runt om i världen.
Innan han kom till filmfestivalen passade han därför på att träffa förbundskansler Angela Merkel för att prata om situationen i Tibet och mänskliga rättigheter för ursprungsbefolkningar världen över. Det är sådant hans hjärta brinner lite extra för.

Skräder inte orden

Han hälsar med ett stort leende, sitt karaktäristiska plirande med ögonen och ett öppet och vänligt ”Hello!” Han ser chic ut i sin svarta kostym och lila, uppknäppta skjorta. Det ligger ett lugn över honom, han känns trygg i sig själv. Under presskonferensen ser han till att sticka in några ord om president Donald Trump. När det kommer till honom skräder han inte orden.

Det absolut värsta Trump gjort är att han kopplat samman två ord: flykting och terrorist. Det är väldigt sorgligt Richard Gere

– Trump kom direkt från reality-tv, det finns ingen sanning kring honom eller det han säger. Från start har han riktat in sig på människors rädsla, och det vet vi alla att rädsla kan få dig att göra hemska saker. Det absolut värsta Trump gjort är att han kopplat samman två ord: flykting och terrorist. Det är väldigt sorgligt eftersom en ”flykting” är någon vi tidigare kände sympati för, någon vi ville hjälpa och ta hand om, ge skydd. Nu är vi rädda, och det är Trumps största brott.

Avgörande middag

Det han egentligen är här för att prata om är filmen The Dinner, baserad på den holländske författaren Herman Koch’s bästsäljare med samma namn. Richard Gere spelar Stan, en kongressledamot från New York som kampanjar för att bli guvernör, och vars skoningslösa politiska instinkter står i kontrast till en underliggande kärlek och empati för hans neurotiska och psykiskt sjuke bror Paul (Steeve Coogan). I filmen äter de middag tillsammans med sina respektive fruar och diskuterar ett brott deras barn varit inblandade i. Detta väcker upp mörka minnen från deras eget förflutna, och ett sedan länge spänt förhållande mellan dem blottläggs.

Richard Gere

Född: 31 augusti 1949 i Philadelphia, som andra barnet av fem. Modern Doris Ann var hemmafru, fadern Homer George sålde försäkringar.
Familj: sonen Homer (född 2000). Flickvännen Alejandra Silva. Två äktenskap bakom sig, med modellen Cindy Crawford 1991-95, och med skådespelerskan Carol Lowell 2002-13.
Filmer i urval: American Gigolo (1980, den gav honom stjärnstatus), En officer och gentleman (1982), Pretty Woman (1990) Runaway Bride (1999) Hachiko (2009).
Bakgrund: Var som liten med i scouterna. Duktig på musik i skolan, spelade flera instrument. Är en duktig pianist än idag. Var även en talangfull gymnast, vilket gav honom ett stipendium till college. Han läste filosofi i två år vid University of Massachusetts, hoppade sedan av studierna till förmån för skådespeleriet. En av hans första roller var den som Danny i en musikalversion av Grease.
Tror på: Är en hängiven buddhist sedan unga år. Är nära vän med Dalai Lama och grundade The Gere Foundation 1991.
Kuriosa: Blev 1991 korad till en av världens 50 vackraste människor, och 1999 utsedd till »Sexiest man alive«, båda av tidningen Peoples magazine.

Dölj faktaruta

Den brittiska skådespelaren och komikern Steve Coogan briljerar i rollen som den neurotiske brodern. Även han passar på att lägga in en spydighet om Trump under presskonferensen i Berlin: ”Ja, Paul (hans karaktär i filmen) har en mental störning, men jämfört med USAs president är den bara som en lätt huvudvärk.”

Vill berätta bra historier

Richard Gere delar numera sin tid mellan Bedford norr om New York (där även Lasse Hallström bor) och Spanien, eftersom han sedan två år tillbaka har ett förhållande med den spanska publicisten Alejandra Silva, 33 år. Han har två äktenskap bakom sig, ett med fotomodellen Cindy Crawford på 90-talet, ett med skådespelerskan Carol Lowell, som är mamma till hans sjuttonåriga son Homer. När de gifte sig 2002 skedde det i hemmet i största hemlighet, utan gäster.
Richard, din karaktär i The Dinner är inte riktigt den man tror att han är. Trots att han är en slipad politiker visar han sig också ha en stor portion medmänsklighet?
– Ja, det är en av de intressanta twisterna i den här filmen. Till en början tror man att min karaktär är stereotypen av en slipad politiker, men undan för undan upptäcker man att han inte är det, långt därifrån. Han försöker förstå sin bror, visar stor medkänsla för honom och den situation de alla befinner sig i.

Vad var det som gjorde att du ville vara med i den här filmen?
– Jag tyckte om att arbeta med regissören Oren Moverman i vår förra film (Time out of mind), och jag tyckte dessutom att det här var ett intressant och fascinerande drama som man inte ser så ofta. Filmen har flera nivåer, det kretsar dels kring två bröder, dels kring att de måste lösa en situation som uppstått på grund av att deras barn gjort något hemskt.

Jag var väl lite av en drömmare som barn och spenderade mycket tid ensam. Richard Gere

Du verkar dras mer och mer till att arbeta med mindre filmbolag, inte de stora bjässarna längre?
– Jag tror att de bästa filmerna görs av självständiga producenter och regissörer som arbetar med mindre budget. Om jag skulle ramla över ett bra projekt som görs av något av de stora filmbolagen i Hollywood, skulle jag göra det, men branschen har förändrats. Filmerna jag gjorde på 70- och 80-talen var producerade av stora filmbolag, men nu görs den typen av historier som lågbudgetfilmer. Man får nästan böna och be distributörerna att ta sig an de här filmerna. Men det som intresserar mig är att berätta bra historier, jag är glad att jag får göra det.

När blev du intresserad av film, och av skådespeleri som yrke?
– Jag växte upp i en liten stad och hade aldrig någon möjlighet att se särskilt mycket film. Det var först när jag gick på college jag började upptäcka europeiska och asiatiska filmer, och det öppnade upp en helt ny värld för mig. Det var en helt annan estetik än den jag var van vid från Hollywood-filmer, och det var också då jag började bli intresserad av skådespeleri, och ville komma in i den världen.

Som tonåring var du talangfull i såväl gymnastik som i musik. Hade du en särskild böjelse för det artistiska och konstnärliga?
– Jag var väl lite av en drömmare som barn och spenderade mycket tid ensam, hellre än att hänga med kompisarna. Jag tror att mina föräldrar, som var väldigt omtänksamma, ofta oroade sig och undrade vad det var för fel på mig. Jag tror faktiskt inte att de förstod sig på mig.
– Någonstans längs vägen blev jag ganska introvert och tillbakadragen. Jag var inte riktigt glad, och det påverkade mig mycket. Det var därför jag inte kunde uppskatta framgången jag hade som ung skådespelare, med de första filmerna och allt som följde med dem. Det var först när jag började studera buddhismen jag lyckades hantera min rädsla och ångest, som var det som blockerade mig.

Du har tidigare pratat om att kändisskapet var svårt för dig att hantera i början. Hur ser du på det idag?
– Genom åren har jag lärt mig att hantera min ilska och frustration, och att kunna dela glädje med andra. Nu försöker jag alltid att anstränga mig för att sprida positiv energi till dem jag har omkring mig, och dem jag möter. Jag kan också uppskatta framgång mer nu, mitt liv är helt enkelt mycket mindre komplicerat nu än det var i början av min karriär. Då tyckte jag att allting var så svårt.

Var upptäckten av buddhismen en vändpunkt i ditt liv?
– Det har hänt många fantastiska saker i mitt liv, men ingenting har påverkat mig så mycket som buddhismen. Den gav mig en djupare förståelse, lärde mig att dela med mig, och våga hänge mig. Med allt tumult vi ser i världen idag, är det än viktigare att vi satsar vår energi på att förändra saker till det bättre.
– En av de största sakerna buddhismen lärt mig är tålamod. Jag var väldigt, väldigt otålig under många år och det leder till mycket frustration. När du lär dig att ha tålamod blir det mycket lättare att hantera olika situationer på ett positivt sätt.

När du lär dig att ha tålamod blir det mycket lättare att hantera olika situationer på ett positivt sätt. Richard Gere

Du har ofta pratat om din son Homer, och hur det inspirerat dig att få följa honom på hans livsväg?
– Min son är det absolut viktigaste i mitt liv. Jag har ett väldigt bra jobb som uppfyller mig och tillåter mig att vara kreativ. Det är fantastiskt, men det är inte det jag lever för. Att vara med Homer har fått mig att se allt vackert som barn tillför den här världen, och jag försöker att bära den visdomen med mig.

En ödmjuk superstjärna

Oavsett om det är buddhismen eller något annat, Richard Gere är väldigt ödmjuk för att vara en superstjärna. Där andra ägnar all sin tid och energi åt att marknadsföra sig själva, försöker han istället tona ner fokuseringen på honom som person.
– Vi får aldrig glömma att vi alla är människor som bor på den här planeten tillsammans och att vi måste ta hand om och älska varandra, säger Gere.

Text: Richard Aldhous
Översättning och bearbetning: Ulrika Palmcrantz

Hon är både ett fragilt väsen och en kraftfull person; en renässansmänniska i ordets bemärkelse. Förutom det rena konstnärsarbetet har Madeleine illustrerat filmer och böcker, samt skrivit egna böcker.
Vi sitter vid det franska gamla bordet i köket på bottenvåningen. Ett blekrött tegelgolv, lite ojämnt, ger värme och en slags taktilitet. Madeleine ordnar med kaffe och belgiska, tunna mandelkakor. Hennes livskamrat Kri Bohm, författare och journalist, tittar in från huset mitt-över gatan där de båda bor.

Barndoms somrar

Skillinge är sommarviste medan ”vinterbostaden” finns i Lund. Ett antal sommarveckor tillbringas på familjens gård, Skägga, på norra Värmdö. Skägga köptes en gång av Madeleines farfar; och här levde hon sin barndoms somrar med en stor släkt i en vacker bruksmiljö med rötter i 1700-talet. Djur, natur, vatten och spännande gamla byggnader; viktiga i Madeleines barndoms- och fantasivärld; utforska, betrakta, leka, drömma, fantisera. Senare förebilder i hennes konst.

Viktigt med ordning

Madeleines ateljé ligger på motstående sida av det kombinerade köket-vardagsrummet. Öppet till taknock, vita väggar, franska ”portes fenêtres” som drar in ljuset, vackert slitna, målarfläckade flerhundraåriga golvplankor. Ordningen är slående; målarredskap och färgtuber ligger på kirurgminutiös parad. Stora och små pannåer, avslutade eller påbörjade, lutar sig mot väggarna.
– Ja, ordning är viktigt. Kommer Kri in och sätter skorna fel vid dörren så rättar jag till dem. Fast kontroll gillar jag inte; har inget kontrollbehov. Jag led redan som barn, för alla var fruktansvärt slarviga hemma. När man står vid staffliet är man ensam och då måste man veta var prylarna finns.

Naivt och allvarligt

Ateljén i sig är ett konststycke, fylld av Madeleines färgstarka konst, små statyer, masker och underfundiga figurer i trä, papper, stål, sten. Handplockat, upphittat, utsmyckat. Naivismen och humorn präglar ofta Madeleines konst. Men allvaret finns där också.
– När jag var liten hade jag alltid små figurer och spelade teater. Jag satte upp Shakespeare och Molière och spelade själv alla rollerna.

Fotograf

Vad många kanske inte känner till är att Madeleine Pyk också är en skicklig fotograf.
– Det var så jag började, med att fotografera och dokumentera.
I augusti ställde hon ut sina foton på Krapperups slott; Med pensel och Pentax genom Europa.
– Jag fotograferade mycket på 60-talet. Foton från Nordafrika, Tyskland, Frankrike, Italien och New York, varvades med oljor och gouacher.
– Sen la jag kameran på hyllan och började definitivt att måla.

Mönstrade mattor

Estetiken i ateljén är genomgående och intresset för inredning uttalat. På båda våningarna ligger kelimmattor med intrikata mönster.
– Jag är galen i mönstrade mattor. Allt ska kunna gå med vartannat. Det är tråkigt med ett hem som är enbart modernt eller gustavianskt; det kan man ju bara inte stå ut med.
Ateljén är en tidsresa i designhistoria; alltifrån gustavianska skåp till samtida möbler av kända svenska och internationella formgivare. Den svarta fåtöljen, ”Rover Chair” i ateljén, är ett 80-talsverk av engelsmannen Ron Arad.

Jag är galen i mönstrade mattor.

Uppväxten tillbringade Madeleine mitt i Stockholm på Södermalm.
– Jag bodde alldeles vid Slussen, högst upp i ett hus med fantastisk utsikt över staden. Ljusen om kvällar och nätter, spårvagnarnas ljud och stadens frenesi var min fantastiska inspirationsvärld.
– Ljud och dofter är viktigt för mig, men det finns både vackra ljud och oljud. Man har en hel ljudlåda man kan öppna. När man anar sig till en doft eller när man läser en deckare; vad är det som doftar? Liljor doftar så gott. Vågskvalp mot en sten är vackert att lyssna till och när svalorna samlas för att dra söderut kan jag nästan hålla andan av hänförelse. Men hon kan uppskatta tystnaden också.

Sov med hästarna

– Jag älskar Cours Saleya i Nice och de gamla kvarteren där det inte går bilar. Ett härligt ljud är Kungens vagn med hästar på Strandvägen liksom gälla barnröster på en skolgård- som jag ofta upplevde under en tid i Paris. Doften i en ladugård; när jag var barn på Skägga och det var kallt fick vi gå och sova med hästarna, det var fantastiskt. Fast hönsgårdens doft gillade jag inte. Vi hade en folkilsken tupp som gick till anfall.
– Och ändå bor Kri och jag nu i det gamla omgjorda hönshuset på Skägga!

Italien och Frankrike

Både ensam och senare tillsammans med Kri, har Madeleine rest runt mycket i Europa genom åren. Det har också blivit långa boenden utomlands.
– Jag bodde sex somrar i Rom på stipendier.
I 25 års tid bodde Madeleine och Kri i Nice under vintrarna.
Ur ett högt skåp tar Madeleine fram en bok med tecknade originalskisser, kanske ett tjugotal på varje sida. Varje skiss är en ögonblicksbild från resor, vardagsliv, sommarliv, med bifogad text som till exempel: ”jag badar i lagunen” eller ”Kri väntar på stranden”.
– Jag har mängder av skissböcker, som jag låtit binda in.

Tillåtande mor

Fantasin och leken har alltid legat nära till hands.
– Jag hade en mamma som tillät allt. Som barn hade jag massor med djur; fiskar, fåglar, hamstrar och kaniner. Jag är vegetarian, nästan född på en gård, så jag har alltid undrat varför djuren ska ätas upp?
– En gång sa jag till mamma att jag ville ha en badanka. Tror du inte att mamma gick ut till en damm på gården och hämtade en levande anka!

Ogillar Pippi Långstrump

Madeleine hade ett särskilt fint förhållande till sin mamma, kallad ”Baba”.
– Mamma var född i Australien. Hon träffade pappa i princip på ladugårdsbacken på Skägga och gifte sig med honom. Min mamma red varje dag i hela sitt liv, ända tills hon var mycket gammal.
Fotograf Hans frågar Madeleine om hon är en Pippi Långstrump?
– Nej, henne tycker jag inte om. Jag gillar inte revolutionärer. Jag vill hellre vara ”Le petit Prince”, (på svenska Lille Prinsen, skriven av franske författaren Antoine de Saint Exupéry).
I boken dyker Lille Prinsen upp från en udda planet hos en pilot som kraschlandat i öknen. Lille Prinsen berättar poetiskt om sina sällsamma möten med människor och himlakroppar.
– Man behöver inte vara Pippi för att vara fri.

Viktigt med balans

Inspirationen kan Madeleine hitta i princip var som helst.
– Jag ser oavbrutet bilder i allting. Det är så mycket i skallen. Och ju mer man målar, desto fler bilder blir det. Men det är viktigt med balans.
– Jag drömmer ofta att jag travar omkring i för stora skor och inte kan ta mig fram. Eller att jag står i ett inhägnat område med noshörningar och flodhästar.
– När jag sedan står vid staffliet är det som att öppna en dörr. Tidigt på morgnarna kanaliserar jag mina tankar och drömmar från natten.
– Naturen på Skägga är också en inspiration och ett lugn. När jag är där, går jag i skogen varje dag. Då kallar jag mig för nationalromantiker. Och inte för inte är Bruno Liljefors min stora favorit i svenskt måleri. Fast jag älskar fortfarande storstadsrytmen också.

Lugna det otäcka

Madeleine har en svartblänkande Fiat 500 Cab, som hon kör nere på Österlen.
Vi pratar lite om politik och engagemang.
– De stora händelserna runt omkring i vardagen lägger sig ofta lite framför mina bilder. Då blir det så att jag måste sila bort dem.
– Det sista jag gjorde på Skägga i somras var att måla en svart duk. Sedan kom jag på att måla dit lite snö. Snön lägger sig på det svarta, lite otäcka. Det lugnar ner sig.
– Jag tycker Lars Hillersbergs konst får stå ”för politiken”. Det finns ju aldrig några satirteckningar idag. Satirikerna har tystnat.
– Jomen, Robert Gustafsson är ju fortfarande rolig, han är verkligen ROBERT! Gösta Ekman är bra också.

Snabba ryck

Fotograf Hans vill ha en bild av Madeleine i Fiaten.
Vi går ut på gatan. Madeleine springer till parkeringen så hennes svarta, tunna kappa flaxar om benen. På någon minut är hon tillbaka, parkerar, fäller ner caben och tar direktiv av Hans om hur hon ska posera.
Fotosessionen är över på ett par sekunder. Snabba ryck är Madeleines signum.
Hon har fyllt 82; ett svårförståeligt faktum med tanke på hennes fullödiga spänst och med en till synes ständigt inlagd överväxel.
– Nej nu går vi och äter lunch, föreslår Madeleine.
Vi packar in oss i Kris bil och far i sakta mak ner till ett café mitt i Skillinge.
Där fortsätter vårt samtal av mer privat karaktär över te, kaffe och nybredda mackor.

Text: Lage Stone
Foto: Hans Rooth

1853 skrev provinsialläkaren i Strängnäs: ”Staden har erhållit lyktor, väl glest spridda, men i sin mån bidragande att förekomma olyckliga fall och påstötningar under de mörka höstaftnarne.” Redan då var man uppenbarligen införstådd med risken att falla och ådra sig benbrott.
Något som är högst aktuellt för oss äldre, som löper betydligt större risk med tanke på förekomsten av benskörhet, eller osteoporos.

Vår benmassa är relativt stabil fram till klimakteriet i 45-årsåldern för kvinnor och fram till 65-årsåldern för män. Därefter sker en successiv minskning av bentätheten. När benmassan når en viss nedre gräns benämner man det osteoporos och man uppskattar att ungefär 40 procent av kvinnorna i 80-årsåldern är drabbade. Livstidsrisken för en vuxen kvinna i Sverige att få en fraktur på grund av benskörhet är 50 procent, för män 25 procent, vilket är den högsta kända risken i världen. Denna åldersrelaterade benskörhet kallar man primär osteoporos.

Vi vet idag att många går med odiagnostiserad benskörhet.

Benskörhet kan även uppkomma av en mängd andra faktorer, och kallas då sekundär osteoporos. Den formen är vanligare hos män och orsakas bland annat av läkemedelsbehandling, främst hormonbehandlingar, kortison, rökning, hög alkoholkonsumtion, undernäring, njursvikt, glutenintolerans, fysiskt inaktivitet, ledgångsreumatism och vissa tarmsjukdomar.

Benskörhet i sig ger inga besvär men det stora problemet är att man mycket lättare ådrar sig benbrott även vid lindrig skada eller fall. Det medför många gånger långvarig sjukvård och kvarstående besvär. Kotkompressioner innebär att en eller flera ryggkotor tryckts ihop vilket kan orsaka uttalad smärta och besvär, men inte alltid. Man bör därför kontakta läkare för bedömning av eventuell kotkompression om man minskat ca fem cm i längd eller har en kvarstående värk i ryggen.

Vi vet idag att många går med odiagnostiserad benskörhet. En orsak är att vi inom sjukvården tidigare inte varit tillräckligt uppmärksamma på att följa upp och utreda de som behandlats för de typiska frakturerna som kan vara orsakade av benskörhet. Idag är man mycket mer medveten, och bedömningar efter benbrott sker allt oftare enligt bestämda vårdplaner.

För de av oss äldre som ännu inte drabbats av benbrott kan det finnas skäl att fundera över om vi ska undersöka vår bentäthet. Generellt gäller att du ska vara medveten om de riskfaktorer jag nämnt ovan, framför allt kraftig ärftlighet för benskörhet, om du genomgår hormonbehandling, inte minst kortison, om du behandlas för hormonell sjukdom, ledgångsreumatism eller om du minskat i längd mer än fem cm. Liksom vid andra frågeställningar kan jag varmt rekommendera att du går in på Vårdguiden.se för utförligare information.

När det gäller osteoporos kan du gå in på in det värderingsinstrument som i första hand används inom sjukvården, FRAX. Det är relativt enkelt att använda, men du behöver tillgång till internet. Gå in på www.shef.ac.uk/FRAX, välj »Calculation tool«, välj sedan »Sverige«, och fyll i uppgifterna som efterfrågas. De summeras ihop till en summa som anger risken för »osteoporotisk fraktur«. Om denna är under 15 är risken för osteoporosfraktur ytterst osannolik. Om den är över 15 rekommenderar jag att du rådfrågar din husläkare. Sannolikt beställer man då en bentäthetsmätning, som är som en enklare röntgenundersökning där man mäter bentätheten på två ställen, i regel ländrygg och höft. Utifrån dessa värden kan man ta ställning till om du ska behandlas med medicin mot din benskörhet.

Behandlingen sker i regel med bisfosfonater, antingen som veckotablett eller som en årlig injektion, en behandling som i regel pågår 3-6 år. Dessutom får man kalk och d-vitamin som tillskott. Det finns även andra alternativa behandlingar, framför allt för de med nedsatt njurfunktion.
Sist men inte minst – alla får inte benskörhet, genom allsidig kost och ett fysiskt aktivt liv kan den förhindras eller skjutas upp. Detsamma gäller dig som redan fått diagnosen, det är av största vikt att du tränar rörlighet, kondition, balans och styrka. Dessutom bör vi alla tänka på vad vi kan göra både inomhus och utomhus för att undvika att falla.
När det gäller broddar, käppar och rollatorer kan man dra sig till minnes ordspråket: ”Högmod går före fall”.

Min fru och jag har varit gifta sedan 1976. Numera lever vi mer som syskon än som ett par. Jag tycker om och respekterar henne som en vän, men inget mer.
Hon vill att vi går i sexterapi för att få igång vårt kärleksliv. Hon tror att det ska kunna få mig på banan igen, och bli tänd på henne. Jag tycker att hon blivit tjock och jag tänder inte på henne, så jag säger att den biten är över för min del, men hon vill inte ta in vad jag säger.
Jag säger ofta till henne att inte ta så mycket ost på smörgåsarna eller vin varenda kväll, men hon tycker att hon ska duga som hon är. Hur ska jag få henne att acceptera att mina kärleks-känslor inte finns längre utan att såra henne? Det är inte lätt, för hon slår bara dövörat till och bryr sig inte om vad jag säger.
»Göran«

MALENA SVARAR: Varför inte gå med på hennes förslag? Du tycker att hon blivit tjock och vill inte såra henne. Det är just sådana samtal det är lättare att ha tillsammans med en utomstående. Säkert har hon också tankar och känslor som hon inte kunnat förmedla till dig, som hon behöver hjälp att sätta ord på och som kanske är orsaken till att hon tar några extra ostskivor och för mycket vin.
Med en professionell kontakt där man tillsammans vänder och vrider på de känslor som finns både i det medvetna samspelet och det omedvetna, kan man reparera förhållandet, särskilt om där finns positiva känslor i botten.

En övning jag ofta gör med par är att var och en får skriva ned de fem bästa och de fem sämsta egenskaperna hos sina föräldrar, och sedan göra samma sak med sin partner. Det blir ofta en stor aha-känsla när man ser att partnern har just de otillräckligheter vi känner igen från någon eller båda föräldrarna.
Om du gör en sådan övning kan jag tänka mig att det visar sig att du hade en förälder som du upplevde slog dövörat till, och som inte tog dina känslor på allvar.

Kanske hade din fru en förälder som tyckte att hon åt för mycket eller bestämde över henne på andra sätt, och som hon nu protesterar mot. Vi förälskar oss omedvetet i människor som har just de egenskaper vi har trängt bort hos oss själva eller behöver reparera. Det är faktiskt först när vi får vi syn på vad vi bär med oss vi kan göra något åt det och därmed hantera de svårigheter som finns i relationen.
Uttrycket »Du kan inte hindra en fågel från att slå sig ner på ditt huvud, men du kan hindra den från att bygga bo där«, kan vara något att fundera över. Du kan inte hindra dina känslor av olust men du kan styra över hur du handlar. Du har en partner som slår dövörat till och inte lyssnar på dig. Men hon har ett förslag om att gå till en neutral person, och där kan hon inte slå dövörat till längre. Något jag tror att ni båda skulle vinna mycket på.

Malena Ivarsson

”Jag är så trött och har gått upp i vikt, doktorn”. Det är en vanlig beskrivning av besvär man som husläkare får av sina patienter. Ibland följs den nästan hoppfullt upp av frågan: ”Kan det vara ämnesomsättningen?” Som om de vet att det är en rubbning som kan åtgärdas relativt enkelt och inte är livshotande.

Ämnesomsättningen regleras av hormoner som utsöndras från sköldkörteln, vilken påverkar flertalet av kroppens funktioner. Sköldkörteln sitter på halsens framsida, strax nedanför struphuvudet, och är cirka 3 x 6 cm stor. Den kan vara svår att känna då den är mjuk.
Ibland kan emellertid körteln eller delar av den vara förstorad, så att man känner den lättare. Detta benämns struma eller sköldkörtelförstoring, men är inte direkt kopplat till rubbad ämnesomsättning. Körteln kan vara diffust förstorad, helt och hållet eller på ett eller flera partier, så kallad knölstruma. Märker man av en knöl eller förstoring på halsen, vilket ofta är ett godartat tillstånd, ska man ändå alltid kontakta sin husläkare för undersökning då det kan vara förenat med rubbad ämnesomsättning. Sköldkörtelförstoring kan även trycka och ge besvär lokalt, liksom att det kan vara uttryck för en tumör eller en godartad cysta.

Samtliga metoder är effektiva men operation är relativt ovanligt.

Rubbningar i ämnesomsättningen är i regel enkla att utreda och undersöka. De flesta kan diagnosticeras med enstaka blodprov, som man får svar på inom några dagar. Läkaren känner även på sköldkörteln, och om den känns förstorad kan man göra enklare bilddiagnostiska tester, samt punktion för att se vad som orsakar förstoringen.

Hypotyreos innebär låg ämnesomsättning. Den vanligaste orsaken till för låg ämnesomsättning är en autoimmun rubbning/sjukdom*. Det är mycket vanligare hos kvinnor än hos män och uppkommer främst med stigande ålder. Vanliga symptom är viktuppgång, nedsatt fysisk och psykisk ork och frusenhet. Drabbas man av hypotyreos kan man eventuellt ”glädja sig åt” att behandlingen är enkel och i regel utan några som helst komplikationer. Man sätter helt enkelt in en låg dos av ämnesomsättningshormon thyroxin, som successivt ökas tills patienten mår bra och hormonnivåerna normaliserats.

Hypertyreos – giftstruma. Detta innebär för hög ämnesomsättning och kan te sig mer dramatiskt som namnet giftstruma antyder. Ett tidigt symptom är ökad hjärtfrekvens, till och med hjärtklappning och förmaksflimmer, svettningar, viktnedgång och nedsatt ork – man går på högvarv. Även denna sjukdom är betydligt vanligare hos kvinnor och den vanligaste orsaken är en autoimmun rubbning, men andra mer övergående inflammationer kan förekomma främst hos yngre.
Här kan behandlingen vara lite mer komplicerad och tidskrävande. Den sköts ofta initialt av specialister. Inledningsvis brukar man ge medicin som sänker hjärtfrekvensen, varefter man – beroende på ålder och vilken typ av hypertyreos det rör sig om – väljer en av tre behandlingar som samtliga minskar produktionen av sköldkörtelhormon. Dessa behandlingar är antingen i form av läkemedel, radioaktivt jod eller kirurgi, det vill säga operation.
Samtliga metoder är effektiva men operation är relativt ovanligt. Behandlingarna brukar redan efter ett par veckor leda till förbättring, men kan behöva pågå en längre tid innan man helt har lyckats få ner ämnesomsättningen till en acceptabel nivå och patienten känner sig återställd. I efterförloppet kan dessa behandlingar till och med leda till att patienten får för låg ämnesomsättning, och liksom vid hypotyreos behöver tillskott av thyroxin resten av livet.

*Autoimmun sjukdom innebär att kroppens immunsystem producerar antikroppar mot kroppens egna celler så att de bryts ner i ett specifikt organ eller en struktur. Förutom rubbningar i sköldkörteln är andra exempel diabetes typ I, ledgångsreumatism och MS.

Jag har haft kontakt med en man och vi bestämde oss för att ha sex. Men problemet är hans oförmåga att genomföra ett samlag. Han har varit gift två gånger, första gången i ung ålder då han fick sitt enda barn som nu närmar sig 50. Nästa äktenskap blev mycket olyckligt med en något äldre kvinna som inte var ett dugg intresserad av sex, vilket har inneburit total avhållsamhet.

 Första gången vi skulle ligga bredvid varandra var det helt ”dött” på sexområdet, men han smekte mig och pussades jätteskönt. En tid senare sov jag över hos honom.

 Han anförtrodde mig att han blivit jättekär och att jag var i hans tankar dag som natt. Men vad kan han göra sexuellt sett? Jag märkte en liten rörelse i hans penis när jag smekte honom, första gången var det helt dött.

Han vill nu inget annat än att han ska kunna älska med mig ”på riktigt” och jag tycker mycket om honom. Han ska till sin vårdcentral snart, och jag har föreslagit att han ska be om råd.

”Nykär”

Malena svarar: Perfekt att han har en tid på vårdcentralen. Det är så många möjligheter som öppnats sedan Viagra dök upp. Ändå vill jag säga att du delar upplevelsen med många andra kvinnor. Man uppskattar att ungefär femtio procent av männen över fyrtio år råkar ut för att erektionen sviktar. Risken stiger i takt med åldern och den största ökningen sker mellan 55-65 år.

 När man är helt i början av en ny relation finns många känslor som kan skapa en stressreaktion för båda två, och för mannens del visar det sig ofta i att erektionen blir sämre eller uteblir. Det kan rätta till sig om man ser till att ha sex när kroppen och psyket är utvilade, som på morgonen.

Förr i tiden trodde man att erektionsproblem var enbart psykologiskt betingat, men nu vet man att det ofta handlar om fysiska faktorer. Det kan vara högt blodtryck, högt blodsocker eller åderförkalkning. Stress, brist på motion och rökning hör också till de värsta potensdödarna.

 Men man ska inte glömma att tankar och känslor också spelar en stor roll. När man är förälskad är det lätt att drabbas av prestationsstress som låser erektionen. Mannen kan också behöva ett längre förspel där kvinnan är mer aktiv. Jag brukar säga att en kärleksfull hand eller mun kan ge den bästa ”Viagraeffekten.” Och det blir mer betydelsefullt ju äldre mannen är.

Plötsligt händer det. Solens strålar värmer och det är skönt att vistas utomhus. Låt dig inspireras av våra recept.

Packa lunchkorgen med matiga smörgåsar, en sallad eller varför inte ett par minipajer? Ta med en fruktsmakande fikakorg med apelsintigerkaka och mangosmoothie.  Eller kanske allt på en gång, och stanna ute riktigt länge.

De är nästan overkligt vackra och blommar när vi behöver dem som mest – tidigt på våren när längtan är som störst. Men de kräver sin plats om de ska vilja växa på våra breddgrader.

Göstas bästa Magnolia-tips:

• Jorden ska vara humusrik. Blanda i kompost om det behövs, för att få jorden mera luftig och varm.

• Många magnolior vill ha ett lite lägre pH-värde. Det kan man åstadkomma genom att blanda ner okalkad torv när man planterar.

• Marken ska inte vara för torr. Det får gärna vara fuktigt där magnolian står. Men inte vått, väldigt få växter vill stå i vatten.

• Placera magnolian varmt, på en lugn och vindskyddad plats. Då utvecklas den bäst.

• Plantera magnolian på våren när jorden har börjat bli varm. Vattna ordentligt under den första månaden.

• Flytta inte runt din magnolia, det uppskattar den inte. Helst ska man inte ens trampa på rötterna eller luckra djupt i jorden runt plantan.

• Det kan ta ett tag innan magnolian kommer igång och blommar, så ge inte upp!

• Magnolior behöver oftast ingen beskärning. Om man ändå vill ta bort grenar, gör det varsamt och ta inte för mycket.

• Välj en magnolia som klarar sig i din växtzon. Om du lyckas beror även på var i trädgården du planterar den. Gösta tycker inte att de är svåra, bara man hittar rätt placering.

Text och foto Ellen Forsström

Havet är gropigt och vresigt idag. Från det vågmönstrade torget framför Cascais rådhus ser man bränningarna komma rullande från Atlanten mot Ribeirastranden nedanför citadellet. Turisterna flanerar makligt och njuter av brisen, somliga fortsätter strandpromenaden ända bort till Estoril, även om man numera inte är säker på var gränsen går eftersom orterna vuxit ihop till en enda sammanhängande kuststad.
Andra viker av här och går på upptäcktsfärd i labyrinten som är Cascais gamla stad, eller söker sig till kvarteren där ett dussin museer av olika slag praktiskt är samlade. Många gator är bilfria och det är tätt mellan restauranger, kaféer, barer, pubar och souvenirbutiker. Sedan länge är turismen basnäring här på vad som kallas ”Portugals riviera”, en 25 kilometer lång pendeltågsresa väster om Lissabon.

Kontinentens spets

En gång var Cascais och Estoril bara ett par oansenliga fiskebyar vid de kustklippor som för européerna var världens västra kant mot det okända – udden Cabo da Roca är kontinentens yttersta västspets. Ingen visste vad som väntade bortom synranden. Var havet oändligt, lurade vidunder i djupen? Fenicierna var här, liksom romarna och morerna.
De som så småningom vågade sig ut i vattenrymden skulle med tiden skapa ett kolonialimperium med tentaklerna i bland annat Indien, Ostasien, Sydamerika och inte minst Afrika, där portugiserna som första västeuropéer köpte slavar till plantagerna på öar som Madeira i Atlanten. Först på 1970-talet avvecklades kolonierna i samband med att den portugisiska diktaturen störtades. Den allra sista var Macau, som blev en del av Kina 1999.

Cascais

Cascais var den första försvarsvallen för Lissabon och dess hamn. Här dök pirater upp, liksom fientligt inställda spanjorer, engelsmän och fransmän.
I dag kämpar nationen med ekonomiska problem i finanskrisens spår, med nödlån från EU, kännbara åtstramningar och arbetslöshet. Turistnäringen är livsviktig för Portugal.

Sänkta pensioner

Carlos, bordsgranne på kaféet, är glad över att ha jobb som chaufför, men berättar att hans föräldrars pensioner har sänkts.
– Och minimilönen är 525 euro i månaden, säger han. Man kan inte leva på det. Många jobbar för tre euro i timmen.
Jag betraktar de påkostade palatsen, de stiliga stadsvillorna och tuktade trädgårdarna från ett svunnet sekel. Trots att turismen i dag ser annorlunda ut – på helgerna blir det trångt när Lissabonborna invaderar stränderna – dröjer sig en air kvar från den tid då överklassen med kungligheterna i spetsen sökte sig hit för klimatets och naturens skull, och tron på havsbadets hälsobringande effekter.

Pousada Citadela

När den portugisiska kungafamiljen på 1870-talet kopplade av där uppe i citadellet – numera fint hotell, Pousada Citadela – blev det en signal till landets societet att följa deras exempel. Cascais och Estoril fick ett gyllene skimmer som skulle komma att bestå även sedan kung Karl I och kronprins Luis Felipe mördades i ett attentat år 1908, sedan kungen året innan infört envälde genom en statskupp. Karl I:s fullständiga och aningen utmattande namn var Carlos Fernando Luís Maria Victor Miguel Rafael Gabriel Gonzaga Xavier Francisco de Assis José Simão av Braganza.
Republik infördes 1910, och efter militärkuppen 1926 förblev Portugal diktatur fram till den oblodiga Nejlikerevolutionen 1974.

Billigt vin

Jag slår mig ned på en servering och beställer ett generöst tilltaget glas vin och en handfull oliver. Det kostar motsvarande trettio kronor, en behaglig kontrast mot Sverige, där krögarna på något sätt har dresserat gästerna till att betala mer per snålt glas än vad bordsvinet kostar per flaska på Systembolaget. Det är inte bara för klimatets skull som många svenska pensionärer söker sig till Portugal.
Att sitta på uteservering med en tidning, en bok eller ett anteckningsblock och betrakta människorna som drar förbi, det är ett nöje man inte tröttnar på. Jag har vid det här laget i fyrtio år deltagit som statist i denna ständigt föränderliga scen i ett otal städer, en urban tradition som både inger trygghet och väntan på det oväntade. Man är för sig själv, men ingår ändå i ett slags gemenskap. Kanske kommer man i samspråk med någon, kanske inte. Men den kulturen håller kanske på att ebba ut när alltfler sitter som hypnotiserade av sina telefoner och surfplattor.

Estoril

Under andra världskriget var det spännande att mingla här. Portugal förhöll sig neutralt och just denna kuststräcka blev en fristad och kosmopolitisk tummelplats för kungligheter i exil, diplomater, spioner, författare, konstnärer, affärsmän och fixare av alla slag. Ian Fleming arbetade för den brittiska underrättelsetjänsten och sägs ha inspirerats till den första boken om agent 007, Casino Royale, här på det omsusade kasinot i Estoril.
Till skillnad mot den tiden finns i dag betydande ryska ägarintressen i hotellnäringen.
När jag nu på sena eftermiddagen stiger in i den pampiga spelhålan är stämningen ganska avslagen. Åtskilliga av de cirka 1200 spelautomaterna är upptagna, men ännu är aktiviteten kring roulette- och black jack-borden rätt stillsam. Tjugo euro försvinner på tjugo sekunder. Om inte gästerna vore förlorare skulle kasinon inte finnas, men man hoppas ju på turen.

Mycket fisk

Kanske blir det en mer laddad stämning framåt kvällen när kabarén och barerna blir mer välbesökta, men då sitter jag på restaurang Casa Velhos terrass i Cascais med ett glas torrt vitt portvin och försöker bestämma mig för vad jag ska äta till middag.
Här vid havet ligger det nära till hands att välja fisk och skaldjur. Utom på finrestauranger serveras fisken oftast utan krusiduller, med potatis, någon kokt grönsak och en halv citron som tillbehör. Där är tonfisk, svärdfisk, makrill, sjötunga och guldbraxen, bland annat. Grillad lobster. Allt detta och mycket mer kan beskådas i Cascais trivsamma, öppna saluhall, vid sidan av i stort sett alla grönsaker och köttdetaljer man förmår räkna upp.

Ingen publikfriare

Nationalrätten bacalhau görs på klippfisk, alltså torkad torsk eller kabeljo, och kan anrättas på många sätt. Den omhuldas av portugiserna men kan för en besökare vara svår eller omöjlig att tycka om. Likt till exempel surströmming är det en rätt man kanske måste vara uppväxt med för att kunna uppskatta.

Ostkakor och portvin

Men det finns ju så mycket annat. Musslor som coquhillas och ameijoas, bläckfisk och räkor och krabba, och grillade sardiner, förstås. Och vill man inte hålla sig till mat från havet finns otaliga korvar, kalv, kanin och fläsk i alla former, de goda fårostarna, de små ostkakorna som kallas queijadas och den klassiska soppan caldo verde med kål, potatis, lök och vitlök.

Casa Velho erbjuder dessutom 26 olika sorters portvin som alla kan fås på glas, med andra ord en möjlighet till en koncentrerad odyssé och skola i portvinets värld.

Berg och stränder

Dagen därpå ger jag mig upp i Sintrabergen, men passerar först Boca do Inferno, Helvetets gap, skarpa höga klippor där vågorna kraschar i kaskader. Därpå Guinchostranden med de vidsträckta sanddynerna med trälagda vandringsleder. Kontrasten när man kommer upp i bergsskogen är slående – från sand, sol och havsbris till trolsk dimma och drypande växtlighet.

Världsarv

Jag fortsätter till bergsstaden Sintra, det bör man göra om man besöker den här trakten. Men man bör undvika högsäsongen då det blir outhärdligt trångt i gränderna, bergsstaden har ju upptagits på Unescos världsarvslista och är en kraftig turistmagnet.
Och det är ett äventyr att vara här och röra sig mellan de moriska palatsen och sagoslottet Palácion Nacional de Sintra, särskilt när luften är så ljum som nu och rabatterna jäser av blommor under palmerna.

Text:  Anders Mathlein

Ur programmet

• Vi bor på centralt beläget fyrstjärnigt hotell.
• Stadstur med buss där vi ser Rossiotorget, paradavenyn Avenida da Liberdade, Marques de Pombaltorget och Miradouro São Pedro de
• Alcantara med utsikt över staden. Vi besöker Chiados lyxkvarter, Jeronimoklostret och Lissabons symbol Belemtornet och äter trerätters lunch inkl vin/öl.
• Mot tillägg: Heldagsutflykt till ”Den blå kusten”. Mot Azeitão och vinkällaren J. Maria da Fonseca. Besök i familjens herrgård med vinprovning.
• Tvårätters lunch i fiskebyn Sesimbra med utsikt över Atlanten. Möjlighet att bada. Hemligt inslag.
• Upplev Alfama, den gamla stadsdelen, till fots med Isabel. På kvällen trerätters avskedsmiddag på en av Isabels favoritrestauranger.

Vår guide

Isabel Höckert är född i Portugal, gift med en svensk och har jobbat i mer än 30 år på Portugals turistbyrå i Stockholm. Nu är hon tillbaka och förverkligar sin dröm att visa Portugals smultronställen.

Resfakta

DATUM: 24 – 28 september
PRIS FÖR MEDLEMMAR: 9 950 kr
PRIS FÖR ICKE MEDLEMMAR: 10 450 kr

TILLÄGG
Enkelrum: 1 950 kr

I PRISET INGÅR

• Svensktalande reseledare.
• Flyg Arlanda-Lissabon t/r.
• Transfer flygplats-hotell t/r.
• Del i dubbelrum med frukost 4 nätter.
• 1 trerätters lunch inkl öl/vin.
• 2 trerätters middagar inkl öl/vin och vatten.
• 1 kaffe med dopp.
• 2 stadsrundturer.
• Alla gemensamma transporter på resmålet.
• Övriga besök enligt program.

TILLVAL (Bokas innan avresa!)
* Trerätters middag inkl öl/vin med fadoshow: 850 kr.
* Costa Azul med lunch & vinprovning: 950 kr.

Bokning

Reseskaparna 08-94 40 40 eller www.reseskaparna.se/spf

Hela programmet:

DAG 1: STOCKHOLM – LISSABON
Direktflyg från Stockholm Arlanda. Väl framme på flygplatsen möter vi vår svensktalande reseledare och guide, Isabel Höckert, som tar oss med till vårt fyrstjärniga hotell, Neya, som ligger centralt beläget i Lissabon. Gemensam middag på hotellet. (M)

DAG 2: STADRUNDTUR
Tillsammans med Isabel kommer vi att få lära känna Lissabon genom en stadsrundtur med buss. Vi får höra om stadens rika historia. Vi ser Rossiotorget i hjärtat av Lissabon, paradavenyn Avenida da Liberdade, Marques de Pombaltorget och åker mot Miradouro São Pedro de Alcantara med vacker utsikt över staden. Vi passerar även lyxkvarteren i stadsdelen Chiado. Vi fortsätter till den historiska och kulturella stadsdelen, Belem, med det magnifika Jeronimoklostret som grundades av kung Manuel, designades av arkitekten Boytac och anses vara kronjuvelen av manuelinsk konst.
Vi stannar och fikar vid Jeronimoklostret. Efter fikat fortsätter vi till Belemtornet, ett medeltida vakttorn som har blivit Lissabons symbol. Vi ser även Upptäckarmonumentet, ett monument som byggdes till minnet av Henrik Sjöfarares död. Stadsrundturen slutar vid Rossiotorget där vi äter gemensam lunch. Eftermiddagen är fri för att upptäcka Lissabon på egen hand. Museerna är öppna och där finns bra restauranger för de som vill fortsätta denna dag i kulturens tecken. (F,L)
Tillval Fadokväll:
Denna kväll kan de som vill följa med Isabel på Fadorestaurang. Fadon är Portugisernas egen blues. Vi äter en trerättersmiddag inklusive öl/vin och njuter av den vackra sången. Transfer tur och retur ingår. (F,L)

DAG 3: EGEN DAG /DEN BLÅ KUSTEN
En egen dag att utforska Lissabon eller följ med Isabel på en heldagsutflykt till den blå kusten. (F)
Tillval utfärd:
Costa Azul med lunch och vinprovning. Färden går mot Azeitão och vinkällaren J. Maria da Fonseca som bland annat producerar Piriquitaviner. Vi besöker deras trevliga familjeherrgård med gamla anor där vi gör en vinprovning som avslutas med deras söta Moscatelvin (Sautere), Setubal. Efter vinprovningen fortsätter vi till den trevliga fiskebyn Sesimbra. Lunchen består av blåmusslor i vitt vin, grillad svärdfisk och en god efterrätt. Här kan vi sitta och njuta efter maten och se ut över den blå Atlanten. De som vill kan ta sig ett dopp. Åter Lissabon. Fri tid för egna aktiviteter på kvällen. (L)

DAG 4: ALFAMA & AVSKEDSMIDDAG
På förmiddagen ser vi Alfama, den gamla stadsdelen till fots med Isabel. Vi går längs de krokiga gatorna och gränderna och lär oss med om det ”gamla Lissabon” med dess anekdoter och historia. Eftermiddagen egen tid att se mer innan vi samlas för en trevlig trerätters avskedsmiddag. (F,M)

DAG 5: HEMRESA
Strax efter lunch blir vi hämtade med bussen för att bege oss till flygplatsen för hemresa.
Direktflyg till Stockholm Arlanda. (F)

Bokning

Reseskaparna 08-94 40 40 eller www.reseskaparna.se/spf

I morse skrev jag de första raderna till en ny roman. Men jag vet inte alls vad det ska bli än, det ska bli spännande att se. Det är det som är poängen med det här yrket, att man inte vet, säger Majgull Axelsson och ler lite finurligt.

23 språk

Hon har en lång karriär bakom sig nu, med många framgångsrika romaner som blivit översatta till sammanlagt 23 språk. 1997 fick hon Augustpriset för Aprilhäxan, och blev känd för en publik även utanför Sveriges gränser.
Innan hon gav sig in på den skönlitterära banan skrev hon sakprosa om olika viktiga samhällsämnen. Boken Rosario är död som kom 1989 handlade om ett fruktansvärt fall av barnprostitution i Filippinerna, där den elvaåriga flickan Rosario dog efter ett övergrepp av en österrikisk läkare.

Fick skriva som jag ville

Majgull säger själv att det var den boken som förlöste henne som författare, och fick in henne på den skönlitterära banan.
–Jag kände en befrielse när jag skrev den, att jag fick skriva som jag ville.
Hennes nya roman, Ditt liv och mitt, handlar om vad man gjorde med de ”sinnesslöa” på 40- och 50-talet, de som inte fick vara med när folkhemmet växte och blomstrade. De som spärrades in på anstalter som Vipeholm utanför Lund, och som dessutom utsattes för medicinska experiment. Till exempel matades en grupp patienter under en tid med en särskilt söt och kletig kola, en så kallad Vipeholmstoffee, för att se hur det påverkade deras tänder.

jag låg där på golvet och skrek att ”jag skiter i vad ni säger, jag ska bli journalist!”

Massgrav

Bokens huvudperson Märit kliver nästan mot sin vilja av tåget i Lund, tar sig till Norra kyrkogården och letar sig fram till massgraven där patienterna från mentalsjukhuset Vipeholm hamnade. Hennes egen bror ligger där, Tok-Lars, eller Vidundret som han också kallades. Den lilla stenen ovanpå graven står inte i proportion till alla fruktansvärda människoöden som döljer sig under den.
Återigen har alltså Majgull Axelsson givit röst åt de svaga, de utstötta.
De som inte själva har någon röst.

Kritisk mot folkhemmet

–Ja, det är maktlösheten som intresserar mig, det är bara den jag vill skriva om. Makt intresserar mig inte, jag föraktar makt.
Någonstans i botten finns kanske också ett pågående samtal med hennes pappa, trots att han varit död i 25 år, han som alltid försvarade folkhemmet.
– Vi hade ofta hätska samtal om det, pappa var en stark försvarare av folkhemmet, medan jag var mer kritisk. I Per Albin Hanssons Folkhemstal 1928 sa han bland annat att ”inga kelgrisar och inga styvbarn” skulle finnas i det goda folkhemmet. Men det fanns gott om båda delarna. Tattare, zigenare, utvecklingsstörda, dem var det ingen som ville veta av, medan jag själv var en av kelgrisarna. Vi 40-talister som fick allt, som utbildning och förskola till våra barn.

Kaxighet ett försvar

Diskussionerna hemma var ofta heta. Majgull minns en gång, när hon skaffat sig den populära Farah diba-frisyren, och stod hemma och diskade med sitt tuperade hår. När pappan kom in och fick se henne, sa han: ”Du ska inte tro att man blir drottning bara för att man har en Farah diba-frisyr!”, varpå den unga Majgull kontrade med: ”Och du ska inte tro att man blir Hjalmar Branting bara för att man läser Aktuellt i Politiken!”
–Jag var en sån som inte gav mig. Att vara kaxig hade blivit mitt sätt att överleva. Men det är klart att pappa hade ju ett helt annat perspektiv än jag. Farfar blev arbetslös när pappa var i tolvårsåldern, vilket ledde till att de fick flytta ner i en källare. Och pappa drabbades av en depression då. Därför hade han starka förhoppningar kring folkhemmet, medan jag inte tyckte att allt var så bra som alla sa.

Kassar med böcker

Under uppväxten bodde Majgull med föräldrarna och sin fem år äldre syster i Nässjö. Pappa var lokförare, mamma servitris. Höjdpunkten för Majgull var biblioteksbesöken en gång i veckan, då hon lånade kassar med böcker.
–Jag älskade berättelser och hade mycket fantasi själv också.

Ville inte till Stockholm

På gymnasiet drabbades hon av skoltrötthet, och under ett sommarlov åkte hon tillsammans med en kamrat till England för att jobba som städerska och lära sig engelska. Innan hon åkte hade föräldrarna separerat och pappan flyttat till Stockholm. Men när hon kom hem hade mamma flyttat efter. Ingenting av Majgulls gamla liv i Nässjö fanns kvar, det var som en chock för henne.
– Jag hade redan träffat Janne då, så jag flyttade in hos honom och hans föräldrar. Jag ville inte till Stockholm. Men mina föräldrar kom och hämtade mig, jag fick snällt lov att följa med. Jag hade behövt tenta upp för att komma in i skolan igen, men det hade blivit för sent för det. Så jag fick jobb på Televerket, men var så olycklig. Det enda jag ville var att komma tillbaka till skolan, jag hade till och med kunnat tänka mig att börja läsa läxor!

Blev journalist

Via en kamrats föräldrar fick hon tips om Poppius journalistskola, sökte dit och kom in.
– Jag åkte hem till Set Poppius och betalade min terminsavgift, minns jag. Han och hans fru var så vänliga.
Efter utbildningen ringde hon runt till olika landsortstidningar i jakt på volontärjobb, och fick napp på Tranås-posten.
Hemma föll det inte i god jord när hon meddelade att hon tänkte hoppa av sitt jobb på Televerket och börja som journalistvolontär, vilket innebar att hon halverade sin lön. Hennes pappa blev så arg att han vräkte omkull henne.
– Men jag låg där på golvet och skrek att ”jag skiter i vad ni säger, jag ska bli journalist!”

Dödsångest

Efter några år som journalist började Majgull längta efter att dyka djupare ner i ämnen och började skriva sakprosa. Trots att hon inte gillade att resa, utsatte hon sig för det gång på gång.
– I samma stund som jag beställde biljetterna fick jag dödsångest. Ändå gjorde jag det. Det började alltid med att jag blev oerhört intresserad av en fråga, och sedan är det absolut nödvändigt för mig att slutföra något när jag dragit igång det.

Kö i bakhuvudet

Och även om hon numera bara skriver skönlitterärt (”jag har förlorat förmågan att skriva journalistiskt”), är det fortfarande så att det är särskilda frågor som intresserar henne, och som hon känner nästan som en plikt att skriva om.
– Jag har en liten kö i bakhuvudet där det står folk och väntar, som undrar när det blir deras tur. Min senaste bok har nog stått i kö ganska länge där.

Vill till Afrika

Det finns fler projekt hon gärna skulle ta tag i. Bland annat drömmer hon om att åka till Zanzibar.
– Men vi får se om jag får med mig Janne. Jag har aldrig varit i Afrika, och det är medvetet. Jag har en känsla av att om jag åker dit så kommer jag inte hem. En del säger att det händer något när man kommer till Afrika, man vill inte åka hem. Men både Janne och jag är rätt målmedvetna, så vi får se hur det blir.

Det enda som är tråkigt med att bli äldre är att framtiden blir kortare, annars är det rätt intressant.

Två söner

Det finns annars mycket som drar här hemma nu också. Majgull visar stolt en bild i telefonen på första barnbarnet, lilla Irma, fem månader. I fönstret i matrummet står ett avtryck av hennes fötter, inramat och på hedersplats.
– Hon är ett ovanligt vackert barn, visst är det konstigt, säger Majgull och skrattar.
Hon har mycket kontakt med båda sönerna, den ena skypar hon med varje dag nu, eftersom han håller på med en roman och hon hjälper honom med redigering. Hon är en ganska sträng ”språkpolis”, säger hon själv.

Framtiden blir kortare

Över huvud taget trivs hon väldigt bra med livet nu, känner sig mycket gladare än hon gjorde tidigare i livet.
– Det enda som är tråkigt med att bli äldre är att framtiden blir kortare, annars är det rätt intressant. Det är väl himla tråkigt att man ska trilla av pinn just när man lärt sig så mycket!

Mindre ängslig

En av de stora fördelarna med att bli äldre tycker Majgull är att man vågar mer, inte är så ängslig och inte bryr sig så mycket om vad andra tycker. Själv läser hon till exempel aldrig recensioner.
– Nej, jag undviker det. Ibland frågar jag Janne, han kan läsa och nicka lite, eller så säger han ”det gick ganska bra”, eller något. Men jag vill helst inte läsa själv, jag vet hur det blir, jag suger in det och antingen blir man deppig eller överdrivet glad. Det är inte för recensenterna man skriver heller, däremot är det väldigt roligt att träffa läsare.

Vaktig

Utanför fönstret står magnolian på tröskeln till blomning. In genom dörren kommer Janne efter en ganska lång promenad med terriern Svea ute i solen. Hon springer genast in och hälsar glatt.
– Hon är en sån lättsam liten hund, säger Majgull och klappar om Svea. Molly, som vi hade förut, var en större hund, en ovanlig ras som heter Irish glen of imaal. Hon var lite mer vaktig av sig. Jag minns att uppfödaren sa: ”Du vet väl att de blir som tanter med stora, svarta handväskor?” Bra, tänkte jag, precis en sån som jag då!

Text: Ulrika Palmcrantz
Foto:

Maj Dahl sitter i solen i en liten park intill Röda Korsets lokaler på Trädgårdsgatan i Uppsala. Idag ska hon för första gången åka ut på en cykeltur tillsammans med volontärer.
– Det känns ju helt fantastiskt det här, vilket äventyr! Jag har aldrig gjort det här förut, men jag har sett om det på tv, och då såg det så roligt ut, säger Maj.

Tog kontakt

Med sig har hon volontären Anne Mahlberg, som brukar komma hem till henne en gång i veckan. Ibland fikar de, ibland går de ut, ibland sitter de bara och pratar.
– Det var min son som tog kontakt med Röda Korset i höstas när jag kände mig lite ledsen. Han hade hört om någon annan som fått hjälp via Röda Korset, och ringde hit. Sedan fick jag den här fina damen i mitt liv, säger Maj och kramar om Anne.

Det här var det finaste jag varit med om på länge. Jag lever nog ett helt år till på det här.

Elcykel

Idag ser programmet inte ut som det brukar. Kerstin Weiberg, som är frivillig ledare på Röda Korset, håller som bäst på att förbereda ellastcykeln man förfogar över sedan ett år tillbaka. Eftersom det är lite kyligt i luften har hon lagt ett mjukt fårskinn på dubbelsätet längst fram på cykeln, och Maj och Anne får till och med ha ett andra fårskinn över benen.
– Oj, vad vi sitter bra här nu! Men ska du orka trampa, Kerstin? undrar Maj lite oroligt.

Alla utbildas

Själva trampandet är inte så tungt på en eldriven cykel. Däremot måste alla som ska skjutsa gå igenom en liten utbildning, så att man lär sig hur cykeln fungerar och hinner vänja sig vid den. Hittills är det 15 volontärer som utbildat sig till ”piloter”. Det finns tre andra likadana cyklar i Uppsala, som köpts in av fyra olika äldreboenden.

Vad roligt

Kerstin är rutinerad, och trampar ljudlöst iväg längs Trädgårdsgatan mot Stadsträdgården en bit bort. Det är soligt och lite kyligt, en härlig vårdag med många ute i parken.
– Tänk vad roligt att jag får komma hit redan nu, säger Maj, när hon får se de blå mattorna av scilla som blommar i parken.
Jag och en fru jag känner brukar gå hit någon gång varje år och titta på blommorna, men det brukar vara lite senare.

Mjukt och fint

Anne Mahlberg är allra mest fascinerad över hur mjukt och fint de åker fram över gångarna. Inte alls så skumpigt som man skulle kunna tro.
– Det måste vara chauffören som är väldigt bra, säger Anne, och Kerstin skrattar.
Maj börjar genast fundera över vad hon skulle vilja se nästa gång, eftersom Kerstin förklarar att det bara är att säga till när hon vill åka igen.

Vilka möjligheter!

– Du förstår vad man kan komma ut och se nu då, vilka möjligheter! Min man har varit borta i sju år, och sedan dess kommer jag ju inte ut lika mycket. Jag skulle kunna åka nästan vart som helst om jag fick, det finns så mycket jag skulle vilja se.
De cyklar förbi ett par skolklasser som har utomhusgympa i parken och några parkarbetare håller som bäst på att plantera nya vårblommor. Både Maj och Anne har blivit rosiga om kinderna, när Kerstin styr kosan hem mot Trädgårdsgatan igen.

Lyrisk

Utflykten avslutas med en kopp kaffe, och Maj känner sig nästan lite lyrisk.
– Det här var det finaste jag varit med om på länge. Jag lever nog ett helt år till på det här, säger hon och skrattar.
Om knappt en månad ska hon fira sin 91-årsdag. Förra året, när hon fyllde jämnt, var de 134 stycken på kalaset…

Text: Ulrika Palmcrantz
Foto: Hans Alm

Jag vill höra din åsikt om medberoende. Jag är särbo med en man jag känt sedan ungdomstiden. Vi har träffats först på gamla dar via Facebook, och vi lever båda ensamma. Han på grund av en skilsmässa och jag på grund av att min make dog.
Min vän är attraktiv och har lätt att få kvinnor, han har berättat att han ofta var otrogen mot sin fru och att han är sexberoende. Jag har fått höra av en psykolog att jag är medberoende.

Det stämmer att jag lätt tar på mig andras problem och nu menar den här psykologen att jag anpassar mig helt efter min särbo. Så fort han vill träffa mig ställer jag upp. Jag misstänker att han har andra kvinnor vid sidan av mig, och det är sårande. Men han är så charmig att jag inte vill bryta med honom. Jag vill gärna höra hur du definierar medberoende? Jag tycker inte om att bli definierad så.

Liliane

Svar: Det är sunt att göra motstånd mot negativa etiketter. Det är så lätt att börja identifiera sig själv eller andra med någon av alla de diagnoser som florerar just nu. Men vare sig du eller någon annan ryms i ett enda begrepp. Kanske har du en tendens att sätta andra i första rummet och inte ta hand om dina egna behov, men det betyder ju inte att hela du är medberoende. När man är kär vill man ge både omsorg och omtanke, det är helt naturligt, men det är klart att man ibland också kan gå över sina egna gränser.

Om man studerar litteraturen så definieras medberoende som allt som hindrar oss från att utveckla vår förmåga till självständighet, alla slags handlingar som innebär att vi försummar våra egna behov och är överdrivet inriktade på andra.
Kanske ville din psykolog uppmuntra dig till att sätta gränser och varna dig för att stanna i ett förhållande där du riskerar att bli utnyttjad.

Mitt råd är att du också vänder dig till någon som är expert på sexberoende för att få mer råd och stöd. Du kan till exempel ringa PrevenTell 020-66 77 88. Det är en nationell hjälplinje som drivs av Karolinska Universitetssjukhuset och riktar sig till dem som upplever sig ha tappat kontrollen över sin sexualitet, och anhöriga som är oroliga. Du kan prata anonymt med någon som har stor erfarenhet av sexberoende och hur det påverkar närstående.

Malena Ivarsson